Storstadsbulimiker - nu på landet

I mitt jobb får jag av olika anledningar ofta kontakt med tjejer eller kvinnor som är väldigt drivna men som ofta möter mycket motstånd pga av att de är just kvinnor. Inte allför sällan får jag ta emot den frustration som kommer med att man som tjej inte alltid får samma respekt som en man. Idag stötte jag på en kvinna som var rasande över att hon fått en etikett på sig, att vara "snygg bitch". Jag upplever att kvinnor väldig ofta sätts in i endimensionella fack. Att vara smart OCH snygg verkar fortfarande inte kunna gå hand i hand i vår ytliga värld. Igår gjorde jag en jättebra övning jag fått av min terapeut där man skulle beskriva sig själv med tre ord. Jag bad även sambon beskriva mig med tre ord. Snygg, sexig och smart sa han. Det ville jag inte riktigt tro på. Han tolkade det som dåligt självförtroende. Men i min värld går ju inte de där tre ihop, för om jag är snygg och sexig så kan jag ju inte vara smart i andras ögon. Och eftersom jag har fått etiketten smart från typ första klass så går ju det där med sexig och smart inte alls ihop med min egen identitetsbild.

När jag föreläser om identitet brukar jag säga att jag ser oss männiksor som en kristallkrona och vi lyser olika beroende på hur ljuset faller på kristallerna. Med vissa människor lyfts vissa specifika sidor fram såsom sexighet och snygghet och i andra vinkar blir vi smarta eller ödmjuka, ja vad ni vill. Det är lite trist att vi får såna fixerade etiketter som är så svåra att få bort. Det svåraste jobbet har vi kanske själva när det gäller att definiera oss själva utifrån vad vi faktiskt är och inte utifrån vad andra tycker om oss. Så därför går jag runt idag och säger för mig själv, jag är smart OCH sexig! En gång till?
Jag är smart OCH sexig!

kram på er