Storstadsbulimiker - nu på landet

Det finns dagar då man behöver trygghet och värme mer än något annat. Idag är en sån dag. Den började med att jag blev påkörd och fick min backspegel pajad. (3000 spänn, god jul!) Därefter eskalerade den här dagen. Klimax nåddes när sambon ringde och berättade en trist nyhet. Stressen ökade och saker och ting blev liksom jävligt jobbiga. Då, just i de stunderna, blir man så jävla tacksam när man har ett par föräldrar som lagar potatismos åt en, som hjälper en och som sprider en trygghet man inte kan köpa för pengar. Allt blir så mycket lättare när man får komma hem och sätta sig vid ett köksbord med rutiga dukar och äta pappas husmanskost. Jag hoppas att jag en gång kan vara kapabel att sprida just den där tryggheten och värmen till mina enga barn. Det är värt så jävla mycket och hur mycket jag än skriker och är förbannad på mina föräldrar så finns de alltid där och fan vad jag är tacksam för det.