Annorlunda
Vi var på kalas igår. De flesta där var ungefär 10 år äldre än mig, det är så det är nuförtiden, jag umgås knappt med någon i min egen ålder. Det har bidragit till att jag inte känner mig hemma någonstans. Efter alla tragedier, erfarenheter och annan skit känns det som att jag inte passar in någonstans. Jag har inte mycket gemensamt med de som är 10 år äldre än mig och har barn vilka de vill prata om konstant och jag har inte så jävla mycket gemensamt med de som är 26 och befinner sig på en helt annan plats i livet än vad jag gör. Jag förbannar mig själv lite för att jag har haft så jävla bråttom. Varför har inte jag tagit det lungt, dragit till thailand i ett halvår, tågluffat genom europa och bott i kollektiv? Varför valde jag att plugga sex år i rad och jobba samtidigt? Enkelt, jag ville ha en bra framtid. Jag såg mer till framtiden än nuet. Jag levde aldrig i nuet på den tiden utan tänkte alltid på hur bra det skulle bli när jag var klar, hade pengar, kunde resa och göra allt det jag ville göra. Jag har alltid fått ta på mig mycket mer ansvar än vad jag har varit mogen för, det gör att så fort någon lägger ansvar på mig så tar jag på mig det för jag vet ingenting annat. Klart som fan att man blir vuxen i förtid då.
Gårdagen kalas fick mig att fundera på vem fan jag är och var jag hör hemma. Kommer det någonsin finnas något som känns som hemma och kommer jag någonsin träffa människor som jag inte känner mig så jävla annorlunda med. Det är dagens frågor..
Hoppas du har haft en bra helg :D
Det var djupa funderingar om hela din existens!! Kan förstå att det är jobbigt att hamna "mellan stolarna" typ..
Men fortsätt vara den du är så kommer det att ge sig. Du kommer att dra till dig människor som passar dig och din person! Go girl!
Det är aldrig försent att ta igen..
Det är aldrig försent att ta igen..
Kommer man någonsin vet med säkerhet att det är just här och nu man hör hemma?
Jag vet inte men jag hoppas det. För jag känner mig hur nöjd och tillfreds med det mesta i livet.
Håller med dig om att man tar med sig saker från förra förhållandet in i det nya.
Det var det som gjorde att jag drabbades av panikångest (som jag i princip i fri ifrån nu)
Ha en fin dag, precis som du är!
Jag kan bara säga amen till det där du skrivit, eftersom min sambo är äldre han med så är det ju också äldre och man känner sig lost ibland...Kram
hoppas du h en bra dga=)
Min närmsta vän bor i USA och jag har två vänner har,men de har familj å lever ett helt annat liv.Det är klart att man träffar folk och jag har svårt att ge mig hän ibland och orka dra vänskaspgrejen ett varv till om du förstår vad jag menar...
Sedan finns det dem man inte litar fullt ut och då blir jag väldigt restrektiv.
Fan, vi skulle bo i samma stad-då skulle vi göra den orsäker ;-D
kan instämma i mycket det du skriver,ibland vill man bara bryta upp och försvinna men sedan kommer herr ANSVAR och bankar på din dörr. bra skrivet och fortsätt så :) kramar
