Storstadsbulimiker - nu på landet

Jag har börjat jogga.  Jo det är sant. Jag var ute på min fjärde runda idag. Det är världsrekord för mig. Jag har börjat mitt nya liv, jogging och situps. Allt för att må bra och för att få hjärnan att tänka på annat än kräkningar och kalorier. Jag får ett sånt oerhört lugn när jag tränar eftersom jag känner mig nöjd med mig själv. Att hålla det på rätt nivå är skitsvårt, jag tror att alla med ätstörningar har svårt att göra något lagom. Antingen frossar vi eller svälter. Det finns inget mitt emellan.

Det var egentligen inte det jag skulle prata om utan runners high. Jag upplevde den där fantastiska känslan när kroppen svarade när jag sprang. Den kändes inte bara tung och trött utan jag kände att jag studsade fram. Skön känsla. Tyvärr får jag bara in lugna favoriter och sporten på radion där jag befinner mig. (Mitt i jävla bushen känns det som..) Så jag började lite lätt till "tears in heaven" för att sedan spurta hemåt till "when a man loves a woman" med Michael Bolton. Innan dess hade jag också hunnit med en uppförsbacke till "Everything I do, I do it for you". Fantastiskt.