Storstadsbulimiker - nu på landet

Kommer ni ihåg när man var yngre och hade sommarlov. Hela sommaren låg som en stor underbar möjlighet och det var iika roligt varje år att tänka på allt som kunde hända. Tyvärr jobbade jag mycket under mina sommarlov men jag hade ändå roligt. Tyvärr har den där känslan med sommaren försvunnit. Jag tänker inte längre, ooh vilken mystisk semester som ligger framför mig. Inte för att jag inte tror att det ´kommer bli en fantastisk, underbar semester men, mystiken är borta. Jag antar att det är lite som förhållanden och sex, efter ett tag är det inte så jävla spännande längre, haha! :P

Det som gör somrarna annorlunda nu tror jag är att man har större möjlighet att bestämma över dem själv än vad man hade när man var yngre. Då följde man mer med strömmen och de människor som råkade dyka upp i ens liv. Hur många sommarlovskompisar har man inte haft? (Undrar förresten var de tog vägen...?) Jag ser fram emot den här sommaren, jag tänker krama ut den maximalt ända fram till den 24 augusti då det är dags att sätta igång datorn igen...