Bikinisäsong
Jag tillhör den skara som varje år i mars tänker att i år ska jag gå ner 5 kilo till midsommar. Jag tillhör också dem som aldrig lyckas. Jag blir lika arg på mig själv varje år, så arg att jag nästan börjar grina. Varför har inte jag samma disciplin som de där smala kvinnorna väser jag till en nära vän. För att du har andra prioriteringar väser hon tillbaks. Hur klarar de av allt de där hurtiga kvinnorna? Jag läser till exemepel Pernilla Wahlgrens blogg, hon är för fan 40, fyrabarnasmamma och flänger land och rike runt, ändå hinner hon powerwalka. Kanske handlar det om självdisciplin, något jag inte verkar ha. Men, jag kanske inte ska vara så hård mot mig själv. Var sak har sin tid. Jag jobbar mycket, flänger runt halva sverige varje vecka och har dessutom nyligen bytt jobb. Men är det verkligen en ursäkt, eller är det bara jag som är ovanligt svag...? Det som retar mig är min dubbelmoral. Jag tycker att jag ska gå ner några kilon medan jag skriver barska inlägg om kvällstidningarnas bantningshets. Jag är ju inte bättre än dem. Eller möjligtvis är jag bara ett resultat av deras predikan?
Under hela min tonårstid avskydde jag sommaren. Av den enkla anledningen att man var tvungen att visa sig i bikini och shorts. Det är inte lika illa längre men sommaren är knappast en av mina favoritårstider. Anledningen till att jag skriver det här inlägget är att på vägen till soffan gick förbi en helskroppsspegel och fick syn på min bleka rumpa och lår. Jag studerade dem en stund och tänkte, visst de har celluliter, visst de är bleka. Men vafan, jag duger. Arbetsseger!
Bikini säsong är läskigt, även om man själv är smal, jag har en hel del celluliter! :)
Klart man ska delta i intressant diskussioner. Tycker personligen att det finns för få bloggar som tar upp viktiga ämnen!
oj gud jag ser det helt tvärt om. Jag anser att jag har kontroll i mitt liv då jag inte håller på å fjantar med vikt hit och dit, "Men vafan jag duger", helt rätt tänkt. Jag kan förstå mig på folk som vill vara friska och hälsosamma, men då ska det väl vara året runt, inte bara när bikinin ska fram? :D
Är det inte bättre att njuta av sommaren istället för att sitta och bekymra sig? :D
Man kan inte se ut som en photoshopad bild i en tidning, man är perfekt som man är! :D
Föresten gillar dina inlägg, fortsätt med det! :D
sv: haha jo visst är det!
Men det där är ju helt sant som du säger! Jag hör inte till de som bantar innan sommaren eller så, jag orkar inte med sånt! Vafan alla borde bara vara nöjda med hur de ser ut. Tjock smal kort lång vem fan bryr sig? Eller jo juste.. hela samhället bryr sig eftersom att det är fan det enda de skvallrar om varje jävla sommar!
Jag känner mig alltid obekväm på stranden i bikini om det är första gången för säsongen, fast sedan brukar det kännas bättre ju fler gånger man har varit på stranden.
Du har så rätt. Även om jag också kan tycka att det är rolig att vara så fin som möjligt. Igår skrev jag ett blogginlägg på min blogg om det där med baddräkter, eftersom jag insett att lite dyrare varianter är bättre anpassade till oss med "imperfekta" kroppar. Sedan tror jag mest att vi själva ser celluliterna. De andra på stranden har väl inte så mkt tid att ödsla energi på VÅRA celluliter då de har fullt upp med att må dåligt över sina egna ;-)
sv: det är riktigt gott, älskar halloumi!
Orkar aldrig jämföra mig med Duracell-kaniner. Jag har den energi jag har och inget mer helt enkelt :-) När jag är på stranden så kan jag blända folk förresten. Kan aldrig bli så där fräscht brun som en del är...Men iofs...de "jobbar" på sin solbränna och då jobbar jag hellre på annat :-D
Svar: Ja, det är alltid kul när det blir diskussioner kring viktiga ämnen, det har du rätt i. Viktiga ämnen är till för att diskuteras!
Jag har förresten läst lite mer i din blogg nu och tycker att du verkar ha en väldigt bra och tänkvärd blogg. =)
När det gäller vikt, kropp, träning o.dyl. så känns det som att jag har hunnit vara "många olika personer" under mina snart 20 år. Det ironiska är att nu när jag är lite mullig och har en del celluliter så känner jag mig skapligt fin och nöjd med mig själv. Tidigare har jag alltid sett mig själv som tjock, fast jag har vetat att jag har varit normalviktig och fast jag när jag ser tillbaks på gamla bilder idag ser att jag tidigare ett tag var väldigt vältränad och fin och ett tag faktiskt var anorektiskt smal.
Frågan är när jag hade som mest kontroll. När jag tränade hela tiden, knappt åt någonting, vägde under 40 kg, grät varje dag och knappt orkade ha ett socialt umgänge eller idag när jag vill gå ner i vikt men inte orkar bry mig tillräckligt mycket om det och ändå kan må bra och ha det bra tillsammans med vänner och bekanta? =) Svaret är antagligen att det beror på hur man ser på saken...
Ha det fint och sköt om dig! =)
hahaha du och min tjej är i samma skara.
Tro mig man ska inte jämnföra sig med Pernilla Wahlgren. Kvinnan är en superwomen
"visst de har celluliter, visst de är bleka. Men vafan, jag duger. Arbetsseger!"
Härligaste tanken!
Svar:
Jaså, vart någonstans? :) I Stockholm?
Klart DU duger,hade du trott något annat!!!!!
Man bryr sig om helt andra saker med tiden,jag tror att man ibland mår mycket bättre i vuxen ålder för då skiter man fullständigt i vad andra tycker o tror!
Ha det gött!
Sv; Nääh där har du rätt. Att de ska hitta nån bild på en modell som står halvt naken och sen står det i inlägget "idag var jag på stan och köpte en tröja"
Vad har det med den halvnakna bilden på modellen att göra? Haha det e så konstigt.
Jag älskar din blogg du skriver så roligt haha :D
Hej!
Cool blogg!!
Och håller med om sommaren, måte det vara så pressat att vara snygg?!
Intressant o läsa!
Men måste bara säga att texten är liiite liten.. haha.. Skumt kanske o kommentera om det. Men eftersom den va så rolig o läsa och det blev sjukt jobbigt för ögonen ville jag bara säga det så du vet. :)
(Hoppas du inte misstyckr att jag tyckte till. )
Trevlig kväll!
Hmm... Det kunde varit skrivet av mig, jag känner igen allt! ;)
Du har för övrigt en mycket intressant blogg! :)
Ät bättre om du inte orkar träna. Det är faktiskt inte svårt alls att lägga om kosten lite grann och om du kan lägga ner minst 30-40 spänn på en måltid. Det har jag gjort i några månader och jag har gått ner i vikt utan att det ens var syftet. Men sen har jag ju tränat också :)
Klart du duger som du är! :-) Men är du nöjd?
Jag blir själv förvånad över hur mycket och ofta folk hinner sporta, skulle aldrig orka med det själv. Och att sitta framför datorn är så mycket roligare, eller att sippa på en god latte på café.
Lyckades ändå gå ner 20 kg förra året bara genom att skippa kolhydraterna, powerwalka några gånger i veckan och... that's it. Det viktigaste är att se sig själv som en smal person och leva som en sådan på förhand - tills man blir det man tänker på.
Har skrivit om det här:
http://rosaglasogon.se/2008/10/06/jag-heter-irina-och-jag-ar-en-kolhydrat-addict/
Om du bestämmer dig för att gå ner i alla fall - kom ihåg att det är förvånansvärt enkelt så fort man slutar äta socker och stärkelse och istället äter normalfet mat som man gjorde förr i världen. Lycka till! :-)
Alltid sjukt intressanta inlägg.. Ja e precis likadan.. Tankarna kommer smygandes i mars men i april så rycker ja på axlarna accepterar att mitt BMI ligger på 25 (20-25 är "normalt") o tänker att vem fan ska älska min kropp om inte ja bröjar göra de.. Ja menar vem e fet egentligen? Vem har satt normerna? Bättre o sätta sina egna..
Det va bra sagt av dig själv - till dig själv!
Man duger som man är. Fast man borde gå ner några kilon. Jag vet hur det är! Sitter i samma båt som du. Antagligen :=)
Ha en bra dag!
