Om att resa sig upp
I torsdags begick en nära vän till min sambo och mig självmord. Nu finns han inte länge. Kvar finns bara ett gigantiskt hål av sorg och frågor. Hur kunde det hända? Det har varit en grym sommar på många sätt och vis och den fick det grymmaste slutet som inte ens en cyniker som jag hade kunnat föreställa mig. Detta är en katastrof. Samtidigt får det en också att fundera över vad som är värt någonting i livet. Vad som betyder något på den sista dagen. Vad minns man? Vem kommer man tänka på? Vilka stunder var värda något?
Jag är ensam hemma och det är ett helvete. Tankarna virvlar och känslorna är många och dystra. Jag kommer knappt upp ur sängen på morgonen..tur att hunden vill ut varje morgon annars hade jag nog legat kvar än. Man måste gå upp. Gå ur sitt ego och gå upp för andra skull. För det är för de andra skull som vi måste fortsätta gå. Framåt. Vidare. Uppåt. Åt sidan. Vad fan som helst..bara vi fortsätter.
För en vecka sedan blev jag raderad av en vän från facebook. I och med det är vi inte vänner längre. Tänk att folk tror att det är så lätt att ta bort någon från sitt liv. Ta bort mig från facebook och jag finns inte mer. Tänk om livet hade varit så lätt.
Den här sommaren har varit ett skyfall, en syndaflod...en rensning..de som inte har velat vara kvar i mitt liv har försvunnit och kvar står de som älskar mig. Det är det enda som betyder något.
Nu börjar jag om från början. Jag kommer aldrig mer fylla mitt liv med yta. Och jag tänker slå på mig själv varje gång jag väljer någon med hjärnan och inte med hjärtat.
Det är hjärtat som betyder något mina vänner. Glöm inte det.
Jag är ensam hemma och det är ett helvete. Tankarna virvlar och känslorna är många och dystra. Jag kommer knappt upp ur sängen på morgonen..tur att hunden vill ut varje morgon annars hade jag nog legat kvar än. Man måste gå upp. Gå ur sitt ego och gå upp för andra skull. För det är för de andra skull som vi måste fortsätta gå. Framåt. Vidare. Uppåt. Åt sidan. Vad fan som helst..bara vi fortsätter.
För en vecka sedan blev jag raderad av en vän från facebook. I och med det är vi inte vänner längre. Tänk att folk tror att det är så lätt att ta bort någon från sitt liv. Ta bort mig från facebook och jag finns inte mer. Tänk om livet hade varit så lätt.
Den här sommaren har varit ett skyfall, en syndaflod...en rensning..de som inte har velat vara kvar i mitt liv har försvunnit och kvar står de som älskar mig. Det är det enda som betyder något.
Nu börjar jag om från början. Jag kommer aldrig mer fylla mitt liv med yta. Och jag tänker slå på mig själv varje gång jag väljer någon med hjärnan och inte med hjärtat.
Det är hjärtat som betyder något mina vänner. Glöm inte det.
Kommentarer
Postat av: Garderobsgrubbel&Byråbekymmer
det är alltid hemskt med självmord i ens närhet..det väcker som du säger så mycket frågor..ilska sorg tomhet frågor om varför hur när..om man kunnat göra nåt osv.
Trackback
