Storstadsbulimiker - nu på landet

Jag borde skriva. Jag måste skriva. Men jag kan inte skriva. Än mindre läsa. Jag läser tre meningar, flyter iväg i tankarna, landar långt borta och nära. Tänker på allt jag inte ska tänka på, inte bör tänka på. Försöker motivera mig själv, jag har ju ett fantastiskt jobb! Ett jobb som tar mig ut i världen och lär mig mer. Vad mer kan man önska? Men icke så nicke, inte ens det hjälper idag.

Jag vet att inspirationen inte kommer komma och knacka på dörren, det är helt enkelt jag som måste brottas med min rastlöshet tills jag får till det. Undertiden drömmer jag om Paris och tänker tillbaks på alla godsaker vi unnade oss där...

hej så länge...