Storstadsbulimiker - nu på landet

Jag är hungrig som en varg men orkar inte laga mat, jävla dilemma alltså...vill helst ligga i soffan och kolla på film, men vafan äta bör man annars dör man....kom igen nu Emma!

Mitt huvud dunkar så jag inte kan sova...dumt ju. Ligger och lyssnar på radio istället...jag är rastlös och trött samtidigt.. otroligt dum kombination...

Det är mest tjejer som läser min blogg, tror jag, eftersom det är flest tjejer som kommenterar. Jag har funderat på det där hur det kommer sig att tjejerna dominerar bloggtoppen och att det känns som att tjejer läser mer bloggar över lag.
 

Surfar runt på bokus och funderar hittar den här boken - Torbjörn Flygts nya. Den vill jag läsa i sommar!

Trots förkylning och sömnbrist känner jag att det här kommer bli en bra dag! Min älskling är ledig idag och det betyder att vi har hela dagen till att bara mysa och njuta av att vara tillsammans och lediga! Woooiiiiee! Vi ska på bio ikväll men i övrigt är ingenting planerat och det är skönt! Det är riktigt varmt i Malmö idag och jag har mest lust att sitta på en sval uteservering och dricka något kallt.

Min sambo ligger i rummet bredvid och sover. Vi har inte setts på typ fyra timmar. Och jag längtar. Hur sjukt är inte det?

Lägenheten är städad, morotskakan står i ugnen och jag ska ta en dusch. Känner mig nöjd och avlappnad, har bockat av såna där grejer som hängt över mig ett tag....har bakat världens godaste morotskaka, ska iväg och fika med ett par vänner...yummie med kaffe och kaka i solen!

Gomorron. Tuff dag idag. Men vafan, man får se det positivt. Solen skiner i alla fall i Malmö. Jag ska svara på mina mail som vanligt....

Den här dagen började inte så bra men den har definitivt blivit bättre. Har varit ute på Limhamnsfältet med vovven och älsklingen och nu blir det Harry Potter och chili con carne. Yummie baby!

Han bara sover och sover...vill jag också göra...

Lunchen är avklarad! Fantastico. Käkade bönsallad med stekt halloumi. Gottgottigottgott. Och nyttigt.

Som ni kanske har märkt så vaknade jag på helt fel sida idag och jag tror inte att jag har kommit rätt ännu. Bockar i alla fall av dagens "att göra-lista" och det känns bättre och bättre för varje sak som blir avklarad. Pratade just med en vän som har fått magkatarr, av just stress. Det är sjukt vad den här jävla stressen kan göra med oss. Det gäller liksom att hela tiden få perseltiv till det man gör och inte ta så förbannat allvarligt på allting. Men som alltid, lättare sagt än gjort.

Min sambo överraskar mig ibland. Som idag när han gjorde tonfiskmackor av salladen vi åt till middag. Visst blev de fina! ;)

Har lagat tonfisksallad och nu är det dags för en promenad. Ska gå en mil med min älskling, härligt! Sedan blir det fjärde filmen med Harry Potter och mys i soffan, att det kan vara så härligt!

Morning glory! Vaknar och tittar på världens finaste människa som ligger bredvid mig och sover. Mys på hög nivå! NU, promenad med vilddjuret!

På lunchen på jobbet idag diskuterade vi det där med sensuella bilder. Ni vet sådana som det är så populärt att ge sin man innan man gifter sig...jag googlade lite på det där och fick upp det här inlägget som var publicerat på Bröllopstorget:

Hallo,

I helgen la min kille fram en försiktig önskan om att få några riktiga fina bilder på mig (eller rentav oss båda två). Som han beskrev det verkade han vilja att de skulle vara sensuella (han var noggrann med att poängtera att det inte skulle vara naken 'porr') och visa lite hud och vara i svartvitt, något att ha i sovrummet hemma.
För mig är hela grejen väldigt ny och känns som tagen ur en amerikansk film men jag vill ju göra honom glad så..
Är det någon som känner till någon bra fotograf, gärna i Stockholmsområdet, som tar denna typ av bilder..?

Tacksam för alla tips och råd

Alltså, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det där...jag tror att jag skulle känna mig rätt fånig om jag gick till en fotograf och tog "sensuella bilder". Hur fan ser man "sensuell" ut. Bara tanken på att dra på sig raffiga underkläder och se lite lagom småkåt ut framför kameran får mig att bli smått skräckslagen...men det kanske är en jättefin grej...eller vad tycker ni?

Röda plommon åt mig! Gottgottigottgott säger jag bara...

Jag har fotat otroligt mycket de senaste månaderna! Det är jättekul för jag har fått massor av bilder från vardagslivet som jag annars inte hade tagit...tänkte framkalla några av bilderna och hittade den här, det är min favorit! Den fångar verkligen vår hund!

Jag har inte skrivit så mycket om min bulimi på ett tag känner jag...men jag kom att tänka på det nu när jag var ute och handlade mat. Det kvävs hela tiden så jävla mycket planering för att man ska klara av sjukdomen. Som det här som att handla mat till exempel. För mig är det livsfarligt att handla mat på eftermiddagarna innan jag har ätit middag, detta på grund av att blodsockret ofta är lågt och om jag går in på ICA och ser allt godis och alla kakor så är risken jävligt stor att jag inte kommer kunna hålla mig. Jag kommer  inte kräkas upp det där godiset om jag köper det, men det kommer kännas som ett misslyckande att jag inte orkade stå emot. Jag tillåter mig själv att äta godis, jag ser liksom det som en del av livet, men helst ska jag bara göra det för att det är gott, inte för att fira, inte för att trösta mig utan för att jag helt enkelt vill äta godis, det skall inte vara några känslor inblandade...Så numera handlar jag gärna på förmiddagarna tillsammans med pensionärerna. Då är jag oftast pigg och glad och framförallt mätt och glad...shit, att man ska behöva ha strategier för när man ska gå till ICA... ;)

Kommer ni ihåg den här godingen? Skrev om den för någon månad sen...jag är så sugen på den idag men det blir ingen choklad idag..! Men titta kan man ju...

.

Recept:

3 1/4 dl vetemjöl
2 1/4 dl socker
1 tsk bakpulver
1/2 tsk bikarbonat
1 dl kakao
175 gram mjut smör
2 stora ägg
2 tsk vaniljsocker
1 1/2 dl creme fraische

Rör samman allt! Grädda i 175 grader i ca 2

Nu har jag lottat och vinnaren av Bitterfittan är....Anna  om Man får inte vara dum om man ska vara bimbo...: bra poäng, känns som att det är lite ogenomtänkt...

Jag har börjat betala av på mitt studielån, 245 000, jävlar vad det svider! Men vafan, jag ångrar absolut inte mina studier..det har varit en bra investering...

Har spenderat förmiddagen i ett konferensrum, tråkigt som fan, man somnar nästan av den dåliga luften...nu kaffe!

Ur Aftonbladet:
Miljonfiaskot är ett faktum.

Charlotte Perrelli, 33, la ner mångmiljonbelopp på att bli historisk.

Nu är hon - och pengarna - historia.

- Jag vill inte tänka på det där, säger managern Staffan Jordansson.

Hon har besökt 17 europeiska länder.

Bekostat en egen livvakt.

Beställt specialdesignade klänningar med exklusiva Swarovski-kristaller.

Och det är bara toppen på ett isberg.

Charlotte Perrellis monstruösa satsning på att vinna Eurovioson - var förgäves

- Vi hade räknat med att komma högre. Man åker inte hit för att komma på 18 placering, säger Staffan Jordansson.

Jag sitter här och bloggar och märker att det luktar min sambo om datorn...han har använd sin aftershave och antagligen använt datorn typ samtidigt så det luktar Dior Homme...jag lider inte...hehe

Har legat i parken i typ tre timmar och läst Harry Potter, mysmysmys! Har legat och tjuvlyssnat på ett par tjejer som pluggade i parken, tror att de läste genusvetenskap eller möjligen sociologi, dock pratade de mest om sina pojkvänner som inte alls var bra på att laga mat så att det fick de göra istället...jobbigt det där när jämställdheten inte fungerar i praktíken...hehe...

Nu ska jag ut! Puss och kram på er!

"Man får inte vara dum om man ska vara bimbo" säger Pernilla Wahlgren på sin blogg


Men dagens barn och ungdomar tror nästan att "Kändis" är ett yrke, och vill bara bli kända, för att va kända.  Det är väl alla dockusåporna som bidragit till det. Nu för tiden kan man ju faktiskt bli känd utan att behöva prestera nåt. Det räcker ju att stängas in i ett hus, eller hitta en bonde i tv så blir man känd och får hamna på löpsedlarna i skvallerpressen. (Vilket jag i och för sig är väldigt tacksam för, för då slipper jag hängas ut lika ofta. Man har helt enkelt blivit utbytt mot en bonde ha, ha.)

Ett bra grepp att ta till om man vill bli känd, har det visat sig, är att göra JÄTTE-silikonbröst och gärna ha überblonderat hår också. Det har ju funkat bra dom senaste åren då det funnits minst en sån tjej i varje ny dockusåpa.  Men då det nästan gått inflation i blonda donnor med jättetuttar, så har folk tröttnat på det nu. Det är liksom inget nytt längre. 

Men DÅ har den NYA grejen för att hålla sig kvar i rampljuset ett tag till, blivit att man TAR UT sina jätteinlägg och sätter in nya MINDRE istället!   Och DÅ kan man ta NYA fina bilder och visa upp sig i tidningarna  FÖRE, UNDER och EFTER ingreppet!  (Se båda senaste fredagsbilagorna i kvällspressen. Exakt samma story och bilder fast med två olika tjejer!)   Och på så sätt skrivs det ännu lite mer om dessa tjejer, som inte har så mycket annat att komma med, men som på detta vis får vara kvar i rampljuset ett litet tag till och kanske få fortsätta gå på en och annan kändisfest...                        Man får inte vara dum om man ska va bimbo.....!


Fan vad intressant att Pernilla Wahlgren säger detta som själv vek ut sig i Slitz, eller var det Café för några år sedan...hon är precis lika uppmärksamhetkåt som bimbobrudarna så kom för fan inte och snacka skit! Bah!

bild från Mama

Idag lottar jag ut ett ex av Maria Svelands Bitterfittan.

Har ni någon gång varit inne i ett hus/lägenhet där allting går i vitt? Jag var på en middag för en tid sedan i en lägenhet där allt var vitt, golvet, soffa, väggarna, tavlorna, hyllorna..allt i olika nyanser av vitt. Visst, snyggt, fräscht, trendigt. Scandinavian style, kalla det vad fan ni vill. Men ack så nervös jag blev! Man är liksom hela tiden rädd för att smutsa ner något...Jag tror att jag blir avundsjuka på de där människorna som klarar av att ha det så hemma. Som lägger ner så mycket energi på att hemmet skall se ut som ett uppslag ur sköna hem. Jag tror att jag gärna skulle ha en vit soffa men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att det vore en katastrof. Den skulle vara grå inom två timmar....Jag har växt upp till att bli en motståndare till allt vad fasad och yta heter, framförallt i mitt hem. Detta beror på att min mamma har lagt ner oerhört mycket tid på att hela tiden få sitt hem att se perfekt ut. Jag vill inte ha det så...jag vill att mitt hem skall vara funktionellt och hemtrevligt. Vårt hem är en väldig blandning av stilar och färger. Men spela roll, det är hemtrevligt och framförallt är det vårt hem. Så den där drömmen om ett hem i skandinavisk stil med en gnutta tommy Hilfinger - Lexington - New Hampshire lämnar jag till alla andra...

Så! Då var det dags igen! Dags att slänga lite skit på den här debatten om silikon. Jag får ju säga att det är lite lustigt att både expressen och Aftonbladet har varsin "jag-har - tagit- ut-silikonet- tjej" på omslaget idag. Expressen har Elita Löfblad på omslaget och Aftonbladet Natasha Peyre. De ligger där i sjukhusbädden med bandagerade bröst och håller i sina 1,1 kilos silikoninlägg. Är det meningen att jag ska ha empati med dessa människor undrar jag? Jaha, ok så ni har valt att plocka ut silikonet? Nej, egentligen inte, de har bara bytt ut det med mindra silikoninlägg. Så vad är grejen? Ska jag tycka att fan vad bra tjejer! Bra kämpat att ni vågar plocka ut supertuttarna! Nej, jag gör inte det. Jag tycker bara att det är ploj alltihop. Vem fan bryr sig om Elita byter ut sina dd kupor till en c-kupa? Inte jag i alla fall. Det jag däremot bryr mig om är att de blir behandlade som att det är något nobelt de gör: Som att det är en dygd, en uppoffring att skrota inläggen. Hm...jovisst. De lär väl inte få lika många uppdrag i Slitz framöver...jävla uppoffring det där alltså. Så summan av kardemumman är att de får uppmärksamhet när de har stora bröst och de får uppmärksamhet när de tar ut inläggen. Så fantastiskt bra att man kan använda detta för att få ännu mer uppmärksamhet. Carolina Gynning gjorde samma sak. Smart. Först få uppmärksamhet som blåst bimbo i Big Brother och sedan för att få en mer "seriös" approach plockade hon ut inläggen när de hade gjort sitt. Fantastiskt!

Jag hittade den här bilden på Aftonbladet idag..jag tycker att det ser...groteskt ut...hur fan kan man stoppa in såna saker i sin kropp?

Jag sitter i soffan och slösurfar lite...hamnar på Alexandras Pascalidos blogg och läser om hennes nyfödda lilla flicka. Jag började grina! Shit! Vad är det som händer med mig..? Total hormonmilkshake...Passa er för att fylla 25 säger jag bara, för då jävlar börjar det hända grejer!

Alexandra tycker att man ska skaffa barn tidigare än vad hon har gjort, om man vill vill säga. Det som är lite trist är att i min värld är det tidigt att få barn när man är 25. Jag är rätt säker på att många på mitt jobb hade undrat varför jag väljer att skaffa barn så tidigt om jag hade blivit med barn nu. De flesta i min omgivinig (nu menar jag på jobbet) hade tyckt att jag hade kastat bort viktiga år i min sk. karriär. Trist kan man tycka. Men jag har en känsla av att det är rätt vanligt inom områdern där man har chans att göra karriär. Tur att det är mitt och min pojkväns val när det ska bli bebisar...jag tänker faktiskt inte låta någon annan bestämma och jag är helt övertygad om att när vi väl får en bebis kommer det att vara bättre än alla karriärer i världen.

Så! Då var det dags igen! Dags att slänga lite skit på den här debatten om silikon. Jag får ju säga att det är lite lustigt att både expressen och Aftonbladet har varsin "jag-har - tagit- ut-silikonet- tjej" på omslaget idag. Expressen har Elita Löfblad på omslaget och Aftonbladet Natasha Peyre. De ligger där i sjukhusbädden med bandagerade bröst och håller i sina 1,1 kilos silikoninlägg. Är det meningen att jag ska ha empati med dessa människor undrar jag? Jaha, ok så ni har valt att plocka ut silikonet? Nej, egentligen inte, de har bara bytt ut det med mindra silikoninlägg. Så vad är grejen? Ska jag tycka att fan vad bra tjejer! Bra kämpat att ni vågar plocka ut supertuttarna! Nej, jag gör inte det. Jag tycker bara att det är ploj alltihop. Vem fan bryr sig om Elita byter ut sina dd kupor till en c-kupa? Inte jag i alla fall. Det jag däremot bryr mig om är att de blir behandlade som att det är något nobelt de gör: Som att det är en dygd, en uppoffring att skrota inläggen. Hm...jovisst. De lär väl inte få lika många uppdrag i Slitz framöver...jävla uppoffring det där alltså. Så summan av kardemumman är att de får uppmärksamhet när de har stora bröst och de får uppmärksamhet när de tar ut inläggen. Så fantastiskt bra att man kan använda detta för att få ännu mer uppmärksamhet. Carolina Gynning gjorde samma sak. Smart. Först få uppmärksamhet som blåst bimbo i Big Brother och sedan för att få en mer "seriös" approach plockade hon ut inläggen när de hade gjort sitt. Fantastiskt!

När jag satt i parken igår och läste kom den här lilla familjen förbi och jag var bara tvungen att ta ett kort. Så sött!

Stina - Lee har läst min blogg och är arg på mig för att jag påstår att hon är retuscherad. So? Jag tycker att hon missar poängen helt och hållet i inlägget om den manliga blicken...men det är min åsikt, döm själva.

Är det någon mer än jag som är så jävla trött som allt som har med Charlotte Perelli? Snacka om pr som slår tillbaks negativt...allt som har med Perelli att göra står oss upp i halsen...bah!

Läser en artikel i Aftonbladet om Storbritanniens fd. vice premiärminister som berättar att han är bulimiker.
Han tror att orsakerna till hans matmissbruk var för mycket jobb och stress.
- Den enda pausen jag hade var när jag åt. Det var allt jag gjorde då. Jobbade, och sedan åt jag något snabbt. Till slut blev det mitt huvudsakliga nöje, berättar Prescott. Han började äta allt vad han kom över; hamburgare, choklad, kakor. Allt. Han åt och åt tills han mådde illa.
- Sedan fick jag en konstig känsla av välbehag när jag spydde och jag kände mig lättad. John Prescott skriver om skammen över glupskheten och om hur han försökte dölja det för han fru Pauline.
- Jag trodde att jag var smart och att inte någon skulle få reda på det, men Pauline insåg till slut. Spåren i toaletten och all mat som var borta avslöjade mig.

Jag tycker det är jätteviktigt att personer som Prescott berättar om sin sjukdom, inte bara för att  visa på hur vanlig den är utan även att visa att det även är män som drabbas av den. Min åsikt är att ätstörningar är könsmärkta, dvs. bulimi och anorexi är förknippat med kvinnor viljet kag menar gör att den också får en lägre status som "kvinnosjukdomar".  Mörkertalet vad gäller anorektiker och bulimiker är enormt, det är inte många som faktiskt söker vård. Detta gör det ännu viktigare att offentliga personer som lider av ätstörningar träder fram och ger legitimitet åt sjukdomen. Vi måste sluta känna skam över våra ätstörningar och istället få hjälp!

Andra menade att även om det aldrig är en kvinnas fel, så är det hennes skyldighet att minimera risken för att bli våldtagen. Signaturen BEAREALIST skriver till exempel att " Kör man alldeles för fort går det kanske i bland illa - även om man då man kör inte tycker att det går för fort. Så oavsett vad tjejerna tycker om sin klädsel, utmanande eller ej, så är det inte alltid de som avgör vad som uppfattas genom betraktarens ögon. Har man inte den insikten och inte inser att det kan vara FÖR utmanande så kan det gå illa. Jämför med den som går över på ett övergångsställe utan att se sig för - hur lätt är det inte då att man blir påkörd och allvarligt skadad eller t.o.m. dör. Visst hade den som gick på övergångsstället rätt - men det är en klen tröst på intensiven eller i träfracken..."

Jaha, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om detta. Vi har inte kommit långt i synen på våldtäkt är vad jag tycker. I vilka andra fall ser vi offret som ansvarigt för det begådda brottet?

Jag tog en macka och kaffe på simpan förut. (Dom har verkligen världens bästa mackor...) Det kom tre tjejer i 20-årsåldern och satte sig bredvid mig. Jag satt och tjuvlyssnade lite på deras konversation när den ena plötsligt säger:

tjej1: fan, jag har glömt att ta mina p-piller!
tjej2: vad bra att du sa det, jag har inte tagit mina antidepressiva.
tjej3: va, tar du antidepressiva medel?!
tjej2: ja...
tjej1: det gör jag också!
(vid det här laget har jag öron som Dumbo ungefär...)
tjej2: jag tar nog 8 tablettar om dagen: p-piller, antidepressiva, b-vitamin, vitlökstabletter, fislkeverolja..
Vid det här laget har jag slutat lyssna...shit pommfritt!

- Mycket. Tid för familjen och privatlivet. Kanske större offer än man är beredd på i ett vanligt jobb. Det låter konstigt. Men så har det alltid varit. Jag är ingen rutinperson. Har aldrig haft ett jobb som sett likadant ut två dagar i rad.

- Jag älskar att cykla i Stockholm. Jag har ingen bil så jag cyklar överallt. Och så äter jag kakor. När jag är nere eller vill koppla av äter jag. Stressen gör mig smal, jag kan äta tusen kilo choklad utan att gå upp i vikt.

En tjej på jobbet berättade för ett tag sen att hennes fyraåriga dotter hade gett personalen på dagis ett gott skratt när hon efter att ha blivit knuffad av en annan liten knott utbrast: JÄVLA MODEJATER! Min kollega tyckte att detta var ganska pinsamt medans hennes sambo tyckte att det var hur kul som helst...rätt gulligt tycker jag... ;) 

Jag har varit ute på stan en vända och fikat och kollat på folk. Tycker att det är fantastiskt bra att vi har bevarat traditionen med första maj. Det behövs fortfarande då klassklyftorna och segretagtionen, inte minst i Malmö, fortsätter att växa. Så heja alla ni som kämpar för rättvisa och solidaritet!

När jag fikade i morse satt jag och tjuvlyssande på ett par tjejer vid bordet bredvid. Det är en av mina favorithobbies.. ;) Den ena tjejen hade träffat en kille på en företagsträff och den andra visste uppenbarligen vem han var. Efter en stunds komversation om killen säger den ena tjejen; men ärligt talat, är du inte lite för snygg för honom? Den andra tjejen tystnade och skämtade sedan lite om att det är väl insidan som räknas.

Herrejävlar säger jag. Ytligheten har blivit rumsren. Eller det kanske den har varit för länge sedan. Jag tycker att konversationen var ett sånt fint exempel på att alla våra relationer handlar om socialt kapital. Vi är inte snyggare än den pojkvän eller flickvän vi har. En snygg partner höjer vårt kapital och gör oss mer åtråvärda  En snygg partner gör andra avundsjuka och det är kanske det som är hela poängen. Att ha något någon annan vill ha, vare sig det handlar om en pojkvän eller en burburryväska. Är det verkligen så att vi väljer yta framför innehåll? Vad tycker ni???

Det är helt sjukt vilken dubbelmoral vi vuxna har. Jag lyssnade på ett par tonårsmammor som diskuterade sina tonårsdöttrars vikt. De ville att de skulle gå ner eftersom de började bli "mulliga". Jag blir så trött. Det är barn för fan. Låt dom växa och må bra. Eftersom jag fd anorektiker och bulimiker så ärmin hjärna inte inte som den ska. Mina tankar kring hur jag ser på min kropp och min vikt är inte friska. Det betyder inte att jag dömer andra för deras vikt, tvärtom tycker jag att det är oerhört vackert med kvinnor som har naturliga och sunda kroppar. Så det här är min uppmaning till er, ät och njut och må bra! Jag avundas er!

Kram på er.

"Har du det bra?"

Vårdaren (the relater) föredrar att förlita sig på sina sinnen, det man kan se, höra och ta på. När de ska fatta beslut om något föredrar de att göra det med personlig värme och hur beslutet påverkar människor. Hur viktig frågan är för dem själva eller andra de bryr sig om är oftast det första de tänker på, medan den rent logiska analysen kommer först i andra hand.

De är mycket mer intresserade av fakta om människor än om fakta om saker och brukar därför ha ett smidigt socialt liv. De brukar trivas bäst i arbeten där deras omtanke om andra personer kommer till sin rätt - gärna arbete med barn och äldre, socialt arbete, försäljning (om varorna är konkreta) och serviceyrken.

Det som framförallt driver Vårdare är bra relationer med andra människor. Det kan vara både känslan av närhet med andra människor i nuet (att få hjälpa till eller bli hjälpt) eller upplevelsen av trygga och stabila långsiktiga relationer (familjen, vänkretsen, medlemskap i sammanslutningar etc ). De framstår ofta som sociala och personliga på gott och ont. Vill du få en Vårdares uppmärksamhet - pröva "hmm... skulle du kunna hjälpa mig med... eller hur mår du?".

Man kan ofta känna igen Vårdare på att de ofta använder ord som beskriver människor, känslor och deras uppfattning om dem.

Att det kan vara så kul att gnaga på en pinne...! Same shit, varje dag! hehe...

Läser en artikel i Aftonbladet om Storbritanniens fd. vice premiärminister som berättar att han är bulimiker.
Han tror att orsakerna till hans matmissbruk var för mycket jobb och stress.
- Den enda pausen jag hade var när jag åt. Det var allt jag gjorde då. Jobbade, och sedan åt jag något snabbt. Till slut blev det mitt huvudsakliga nöje, berättar Prescott. Han började äta allt vad han kom över; hamburgare, choklad, kakor. Allt. Han åt och åt tills han mådde illa.
- Sedan fick jag en konstig känsla av välbehag när jag spydde och jag kände mig lättad. John Prescott skriver om skammen över glupskheten och om hur han försökte dölja det för han fru Pauline.
- Jag trodde att jag var smart och att inte någon skulle få reda på det, men Pauline insåg till slut. Spåren i toaletten och all mat som var borta avslöjade mig.

Jag tycker det är jätteviktigt att personer som Prescott berättar om sin sjukdom, inte bara för att  visa på hur vanlig den är utan även att visa att det även är män som drabbas av den. Min åsikt är att ätstörningar är könsmärkta, dvs. bulimi och anorexi är förknippat med kvinnor viljet kag menar gör att den också får en lägre status som "kvinnosjukdomar".  Mörkertalet vad gäller anorektiker och bulimiker är enormt, det är inte många som faktiskt söker vård. Detta gör det ännu viktigare att offentliga personer som lider av ätstörningar träder fram och ger legitimitet åt sjukdomen. Vi måste sluta känna skam över våra ätstörningar och istället få hjälp!

Andra menade att även om det aldrig är en kvinnas fel, så är det hennes skyldighet att minimera risken för att bli våldtagen. Signaturen BEAREALIST skriver till exempel att " Kör man alldeles för fort går det kanske i bland illa - även om man då man kör inte tycker att det går för fort. Så oavsett vad tjejerna tycker om sin klädsel, utmanande eller ej, så är det inte alltid de som avgör vad som uppfattas genom betraktarens ögon. Har man inte den insikten och inte inser att det kan vara FÖR utmanande så kan det gå illa. Jämför med den som går över på ett övergångsställe utan att se sig för - hur lätt är det inte då att man blir påkörd och allvarligt skadad eller t.o.m. dör. Visst hade den som gick på övergångsstället rätt - men det är en klen tröst på intensiven eller i träfracken..."

Jaha, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om detta. Vi har inte kommit långt i synen på våldtäkt är vad jag tycker. I vilka andra fall ser vi offret som ansvarigt för det begådda brottet?

Jag tog en macka och kaffe på simpan förut. (Dom har verkligen världens bästa mackor...) Det kom tre tjejer i 20-årsåldern och satte sig bredvid mig. Jag satt och tjuvlyssnade lite på deras konversation när den ena plötsligt säger:

tjej1: fan, jag har glömt att ta mina p-piller!
tjej2: vad bra att du sa det, jag har inte tagit mina antidepressiva.
tjej3: va, tar du antidepressiva medel?!
tjej2: ja...
tjej1: det gör jag också!
(vid det här laget har jag öron som Dumbo ungefär...)
tjej2: jag tar nog 8 tablettar om dagen: p-piller, antidepressiva, b-vitamin, vitlökstabletter, fislkeverolja..
Vid det här laget har jag slutat lyssna...shit pommfritt!

- Mycket. Tid för familjen och privatlivet. Kanske större offer än man är beredd på i ett vanligt jobb. Det låter konstigt. Men så har det alltid varit. Jag är ingen rutinperson. Har aldrig haft ett jobb som sett likadant ut två dagar i rad.

- Jag älskar att cykla i Stockholm. Jag har ingen bil så jag cyklar överallt. Och så äter jag kakor. När jag är nere eller vill koppla av äter jag. Stressen gör mig smal, jag kan äta tusen kilo choklad utan att gå upp i vikt.

En tjej på jobbet berättade för ett tag sen att hennes fyraåriga dotter hade gett personalen på dagis ett gott skratt när hon efter att ha blivit knuffad av en annan liten knott utbrast: JÄVLA MODEJATER! Min kollega tyckte att detta var ganska pinsamt medans hennes sambo tyckte att det var hur kul som helst...rätt gulligt tycker jag... ;) 

Jag har varit ute på stan en vända och fikat och kollat på folk. Tycker att det är fantastiskt bra att vi har bevarat traditionen med första maj. Det behövs fortfarande då klassklyftorna och segretagtionen, inte minst i Malmö, fortsätter att växa. Så heja alla ni som kämpar för rättvisa och solidaritet!

När jag fikade i morse satt jag och tjuvlyssande på ett par tjejer vid bordet bredvid. Det är en av mina favorithobbies.. ;) Den ena tjejen hade träffat en kille på en företagsträff och den andra visste uppenbarligen vem han var. Efter en stunds komversation om killen säger den ena tjejen; men ärligt talat, är du inte lite för snygg för honom? Den andra tjejen tystnade och skämtade sedan lite om att det är väl insidan som räknas.

Herrejävlar säger jag. Ytligheten har blivit rumsren. Eller det kanske den har varit för länge sedan. Jag tycker att konversationen var ett sånt fint exempel på att alla våra relationer handlar om socialt kapital. Vi är inte snyggare än den pojkvän eller flickvän vi har. En snygg partner höjer vårt kapital och gör oss mer åtråvärda  En snygg partner gör andra avundsjuka och det är kanske det som är hela poängen. Att ha något någon annan vill ha, vare sig det handlar om en pojkvän eller en burburryväska. Är det verkligen så att vi väljer yta framför innehåll? Vad tycker ni???

Det är helt sjukt vilken dubbelmoral vi vuxna har. Jag lyssnade på ett par tonårsmammor som diskuterade sina tonårsdöttrars vikt. De ville att de skulle gå ner eftersom de började bli "mulliga". Jag blir så trött. Det är barn för fan. Låt dom växa och må bra. Eftersom jag fd anorektiker och bulimiker så ärmin hjärna inte inte som den ska. Mina tankar kring hur jag ser på min kropp och min vikt är inte friska. Det betyder inte att jag dömer andra för deras vikt, tvärtom tycker jag att det är oerhört vackert med kvinnor som har naturliga och sunda kroppar. Så det här är min uppmaning till er, ät och njut och må bra! Jag avundas er!

Kram på er.

´Jag känner mig otillräcklig för tillfället. Räcker inte till. Någonstans. Visst det är bara en känsla. Men den tär. Och tar energi. Nu ska jag i alla fall försöka sova och inte tänka så mycket.

Godnatt med er...

Jag och min sambo läste Katrin Schulmans inlägg förut om "Fet jävla kassörska".  Det handlar om att Katreeeen inte fick som hon ville och började bete sig som ett rövhål. Hon skulle betala med ett visa kort som hon inte hade en kod till och dessutom hade hon inte leg med sig. Kassörskan vägrade och Katreeen lackade ur totalt. Jag blev rätt upprör av vad hon skrev till en början speciellt av detta:

Så jag förklarade för den feta att jag inte har nån kod eftersom jag inte fått den än och att det eventuellt vore helt sjukt om jag skulle tvingas åka hem för att hämta mitt leg för 95 kronor. "Går inte". Jag tror att hon var så jävla dum i huvudet, dels för att hon var fet och för att hon då automatiskt blir sur på mig för att jag inte är det. Dels för att hon inte har fått balle på allt för länge så att hon blivit en jävla surfitta.

Min sambo tycker inte att man ska lägga energi på sådana människor som Katreen. Och han har helt rätt i det. Visst jag hade kunnat sitta här och spy hur mycket galla över den jävla idioten och sagt saker som att konstigt att man blir bitchig när ens näsa är större än ens pojkväns kuk men jag gör inte det. För hon är ett barn. Med jävligt dålig självkänsla. Patetiskt.

Jag är svinhungrig och det är ingen bra idé att försöka sova när man är hungrig. Keso och blåbärssoppa blev räddningen...

Jag och min sambo läste Katrin Schulmans inlägg förut om "Fet jävla kassörska".  Det handlar om att Katreeeen inte fick som hon ville och började bete sig som ett rövhål. Hon skulle betala med ett visa kort som hon inte hade en kod till och dessutom hade hon inte leg med sig. Kassörskan vägrade och Katreeen lackade ur totalt. Jag blev rätt upprör av vad hon skrev till en början speciellt av detta:

Så jag förklarade för den feta att jag inte har nån kod eftersom jag inte fått den än och att det eventuellt vore helt sjukt om jag skulle tvingas åka hem för att hämta mitt leg för 95 kronor. "Går inte". Jag tror att hon var så jävla dum i huvudet, dels för att hon var fet och för att hon då automatiskt blir sur på mig för att jag inte är det. Dels för att hon inte har fått balle på allt för länge så att hon blivit en jävla surfitta.

Min sambo tycker inte att man ska lägga energi på sådana människor som Katreen. Och han har helt rätt i det. Visst jag hade kunnat sitta här och spy hur mycket galla över den jävla idioten och sagt saker som att konstigt att man blir bitchig när ens näsa är större än ens pojkväns kuk men jag gör inte det. För hon är ett barn. Med jävligt dålig självkänsla. Patetiskt.

Färsk pasta med bladspenat och bacon blev det, riktigt yummie. Vi ligger i varsin soffao och jäser, myspys....
Tänkte kolla på andra Harry Potter filmen...underbart varadagsmys...

Jag me', jag me'!

Grattis!

Ni är väldigt tysta idag...lever ni? :o)

Det har varit en lång dag. Händelserik med mycket känslor. Jag har hunnit med ett par bra samtal med bra människor och dessutom storstädat hela lägenheten med sambon. Vi har slängt en massa och det är riktigt skönt att få göra det ibland...

Jag står inför ett val som känns både spännande och läskigt samtidigt. Som alltid när jag står inför val som dessa ringer jag min gamle mentor. Han brukar alltid komma med goda råd. Idag sa han "man kan inte gå rädd genom livet." Det har han jävligt rätt i. Som med alla visa ord så är det lättare sagt än gjort.

Jag tar en dag i taget...

Idag fick jag höra ett par visa ord: kasta inte bort din tid. Hur kan något som låter så enkelt vara så svårt?

Hej på er! Det har inte blivit mycket bloggande i helgen. Helgen har ägnats åt familjen vilket var oerhört nödvändigt. Det är så lätt att man tappar bort varandra när det stormar omkring en. Jag är oerhört glad över att vi gjorde det. Tillsammans är vi starka!

Nu sitter jag här på kontoret med mina mail igen. Det är så mycket måndag.

Många av oss tycker att vi har för lite plats för kärlek i våra liv. Då är det dags att hitta tillbaka till den äkta sexualiteten - bortom schabloner och fördomar! Lär dig att skapa intimitet på flera plan än det fysiska och kärlekslivet kommer att blomstra. Öva dig i närvaro och du kommer att njuta oavsett om du får orgasm eller inte. Förena sex med kärlek och du kommer att utmanas och utvecklas av ditt och din älskades erotiska möte. En bok att bli kåt, glad och tacksam av och som kommer att förändra dig själv och din relation.

Boken är illustrerad med Lena Granefelts sensuella bilder.

Det har varit en lång dag. Och en jobbig sådan. Vi går igenom en tuff period och det tar på krafterna. Ibland glöms kärleken bort i dessa sammanhang och man måste påminna sig själv om vad som är värt någonting. Min mentor sa en gång till mig att när det känns som att livet är ett enda stort kaos, när känslorna är trassliga som kall spaghetti, måste man trycka på paus och reda ut trasslet. Lära sig reda ut känslorna. Var börjar den ena och var slutar den andra. Och varför är jag ledsen/arg/besviken - egentligen.

Idag är en sådan dag. Den har tagit oerhört mycket energi men den har varit absolut nödvändig.

Idag får ni stå ut med att jag spyr galla över allt och alla, det tillhär den här typen av dag. (Det är då ni ska säga, bättre det än att du spyr upp maten...sjuk humor jag vet...)

Jag är trött på alla perfekta människor. Av den enkla anledningen att de får mig att känna mig dålig. Som en sämre människa. Jag har läst bloggar igen. Jag veeet, jag skulle ju inte. Jag har kollat på blont glansigt nyklippt hår, långa välmanikyrerade naglar. smala kroppar, solbrända kroppar.

Här sitter jag. Jag har konstant knullrufs. Inte på grund av att jag har sex hela tiden utan snarare för att jag inte orkar klippa mina risiga blonda toppar. Jag är röd och blek samtidigt. Visst har jag varit ute i solen men det är knappast Englaklass på den brännan liksom. Jag har avskavt nagellack på mina naglar. Whitetrashvarning. Jag känner mig degig för att jag inte orkat/hunnit träna ordentlig den senaste veckan.

Så varför. Kära vänner. Varför är det ingen som kan skriva om detta? Varför bara visa upp det perfekta hela jävla tiden? Jag skulle i alla fall må jävligt mycket bättre av att få se Englas knullrufs istället för hennes nyfriserade man. Kan någon tala om det för mig?

Då fattade jag inte riktigt vad han menade men det gör jag nu. Jag har alltså blivit kär i någon som jag funkar med för första gången och det är läskigt och ovant, men härligt. Att liksom vakna utan ångest, att vara säker utan att ta förgivet. Att samarbeta i stället för att kämpa och motarbeta. Att vara trevlig utan att anstränga sig, att inte ha baktankar eller behöva gå runt och hinta ständigt. Och nu inser jag, det måste vara detta den där relationsråds-Kitty har tjatat om hela tiden, tack så mycket, Kitty!

Jag har varit slarvig och inte ätit en bra frukost idag. Det resulterar alltid i samma sak. Sockersug. Måste fixa något nyttigt att äta. Fan fan fan att det ska vara så svårt att få i sig frukost!

Dricker rött te och svarar på mail. Skulle mycket hellre vilja sitta ute i solen. Jag har en att göra lista idag som jag förljer slaviskt för att inte missa något. Känns som att jag har 13000 småsaker att komma ihåg.
Jag har dessutom världens tråkigaste inköpslista:

- svarta strumpbyxor
- hydrocortisonsalva
-plåster
-tvättemedel


varför kunde det inte stå:
- böcker
-skivor
-valfri lunch
?????

Tack för idag! Det är alltid kul att få kommentarer! Sov gott!

kram kram

Jag pratade med min pappa förut. Vi pratade bland annat om att jag inte känner för att gå på en tillställning på fredag som jag är bjuden på. Det handlar främst om att jag inte känner mig bekväm i sammanhanget. Han sa något bra då som han alltid brukar säga. Han sa, "när du känner så, backa inte, gå emot det istället och gör det, det kommer kännas mycket bättre" Jag är så lätt för jag känner mig alltid så stark när han säger så. Vilken bra pappa jag har tänkte jag...Så kom jag att tänka på att fan, min pojkvän säger ju samma sak fast med andra ord. Han brukar säga, "gå emot dina rädslor, de är bara en känsla." Så egentligen säger de samma sak, min pappa och min pojkvän. Lustigt det där att jag har en pappa och pojkvän som tänker så lika..eller kanske inte konstigt...kanske bara en jävla tur för mig...

Vi har som sagt hockeykväll här hemma, riktigt nice. Har precis köpt godis, naturgodis och cashewnötter, wasabiärtor och rostad majs. Yummie!

Ska ni kolla in vm?

This is the shit enligt Emma...

I TV:
Sopranos, House, Vad blir det för mat, Nigella express, Kobra
radio:
Lördagsintervjun P1, Möte med..P4
Bok:
Bitterfittan, Harry Potter, allt med Paul Auster
Skiva:
Back to black Amy winehouse, best of Nina Simone, allt med Aretha Franklin.
Film:
There will be blood, Big Lebowski, No country for old men, Pans Labyrint...kan fortsätte i oändlighet...
Tidning:,
GP, Aftonbladet, Expressen, DN, Sydsvenskan, Gringo, Nöjesguiden
Resmål:
Portugal (i sommar!)
Rätt: 
helst fisk
Glass:
Ben&Jerry eller sandwich eller italiensk glass på Dolce sicilia
Plagg:
Allt som är Emmigt
Fotbollspelare:
Glenn Hysén
Lag:
Änglarna
Bar: glassbaren Dolce Sicilia i Malmö
Krog: Siciliana i Malmö, Smaka i Göteborg

Orsak: De tänker helt enkelt för mycket, vilket hämmar sexlivet.

I undersökningen uppgav 62 procent av de högskoleutbildade att de hade svårt att nå klimax, jämfört med bara 38 procent av de lågutbildade.

Fan, det har jag aldrig märkt, men vad har jag att jämföra med...